Halm är bra ponnymat!

Nu har halva sommaren passerat, och Tristan ligger kvar på samma märke på viktmåttbandet som när han åkte till sitt sommarviste. Han är 20 år nu, en ålder som börjar märkas på ämnesomsättningen, så jag är glad att kunna hålla honom slank trots att han går på gräs ungefär en tredjedel av dygnet. Man vill ju gärna unna sin häst att kunna beta.

För vår del stavas lösningen HALM.  Jag började dra ner på hösilaget så fort den första gröna slöjan av färsk växtlighet började synas i april. I mitten av maj var jag nere på ett kilo hösilage till kvällen och en tuss på morgonen.  Han har hela tiden fått så mycket halm han velat äta – målet har varit att han skulle plocka i sig även de lite grövre och tråkigare stråna, men inte ha renplockat på morgonen. Han har alltså haft att äta dygnet runt.

Nu går han i en gräshage som var betad när han kom, och som har putsas sedan dess. Han står på halmbädd inne. Gräset och halmen och något kilo hö ger tillräckligt med energi för att hålla hullet, men efter ett par veckor började han kännas lite loj och inte riktigt lika bullig om musklerna som vanligt – ett tecken på att proteinhalten i gräset sjunkit. Lite proteinpellets fixar det.

Jag lärde mig att utfodra med halm på allvar när Tristan och jag var i Portugal. I många stall fodrar man med halm och kraftfoder. Jag säger inte att det är bättre än att ha ett grönfoder med rätt näringsvärden – men det funkar. För ponnyer kan det helt klart vara en lösning på det ständiga problemet att låta dem äta sig mätta utan att bli feta. Tack vare halmen kan Tristan få beta fritt när han är ute, och slipper munkorg eller gruspaddock. Det är en av de saker jag kan ge honom som jag vet att han verkligen uppskattar.