Hästboken – alltid i ropet

2013-11-23 09.45.14
Nan Inger Östman som avled härom året skrev fantastiska hästböcker som tog ungdomar på allvar.

Jag vet inte om jag tycker att hästboksgenren någonsin har varit bortglömd, snarare tycker jag att den har vuxit och utvecklats ganska stadigt genom åren. Inför intervjun till den här artikeln i UNT besökte jag stadsbiblioteket för att rekognosera lite, och där hade hästböckerna en egen sektion med hela fyra hyllmeter hästböcker, huvudsakligen av svenska författare. Då var småbarnsböckerna inte medräknade. Det har varit en god tillväxt av författare när de tjejer som vuxit upp med Piglet, Annika och Britta nu själva börjat skriva.

Runt nyår visar folk sin sanna natur

2016-01-01 00.44.02

För många av oss djurägare handlar nyårsnatten om helt andra saker än att klä upp sig i snygga kläder, fixa lite gott käk och lägga bubbelvinet på kylning. För många av oss handlar mycket av dagarna före, under och efter nyår om att försöka säkerställa att våra fyrbenta familjemedlemmar är säkra och trygga. Nyår är en reell fara för djuren – varje nyår skadas, dör och försvinner en stor mängd husdjur på grund av fyrverkerier.

Jag har svårt att tro att någon vuxen människa kan ha missat att fyrverkerier skrämmer och plågar såväl många djur som många människor. Ändå avfyras enorma mängder fyrverkerier. Det är obehagligt att se hur många människor som är ovilliga att göra en så liten uppoffring, att inte kunna tänka sig att avstå från fyrverkerier trots att man vet att det är djurplågeri och trots att smällandet river upp sår hos krigstraumatiserade människor.

Papperslyktor skrämmer inte djuren, men kan skada och döda ändå.  Rislyktan på bilden landade i vår hästhage. En häst (eller något av de andra djuren som passerar hagen, t ex rådjur och rävar) hade lätt kunnat fastna med ett ben i stålwiren och skurit av en sena, i värsta fall med avlivning som påföljd. Hade den hamnat 100 meter åt sidan så hade den kunnat hamna i grannbondens ensilage nästa år. Kor sväljer hela tuggor, vilket gör att ståltråd, bitar av ölburkar och liknande lätt hamnar i magen. Många kor har dött en plågsam död på det viset. Brandrisken är också påtaglig. Jag vet en kvinna som precis lyckades stoppa en rislykta från att segla in på höloftet. Om det hade tagit eld där hade många djur dött…

Jag fattar att det är kul att spränga saker, jag har dragit ett par rätt stora trotylladdningar i mina dagar. Men det var under ordnade former på ett skjutfält, långt från stan. Hur man med berått mod kan hålla på och smälla trots att man vet att djur och människor lider övergår dock mitt förstånd. Hur svårt kan det vara att gräva fram lite empati på nyårsafton?