Konsten och verkligheten

Någon av er kanske undrar vad vi museivärdar gör när det är tomt på folk, och svaret är så klart att vi kliver över repen och spanar in allt spännande som finns på andra sidan. Utan att röra något förstås – första grundregeln för god föremålsvård är att undvika att bidra till slitage och nedbrytning genom onödig hantering. Men titta kan man göra. Sist jag jobbade på Skokloster passade jag på att titta extra noga på David Klöcker Ehrenstrahls ryttarporträtt av Karl XI, som konserveras just nu och därför befinner sig på mer tittvänlig höjd än vanligt.

2015-04-04 13.46.49

Jag ville framför allt spana in hästens utrustning. Ehrenstrahl var väldigt noggrann när han målade eller tecknade hästarnas utrustning. Det går till exempel att känna igen en hel del av hästutrustningen från karusellspelet Certamen Equestre 1672 i boken med samma namn.

2015-04-04 13.31.39gåvan

Högra bilden: Livrustkammaren (CC BY-SA)

Jag tyckte att det kunde vara lite kul att jämföra bettet på tavlan med ett bett ur den så kallade ”Franska gåvan”. Målningen är troligen från 1674 och föremålen i gåvan bör ha tillverkats i början av 1670-talet. Jag tror inte att hästen på målningen bär utrustning från gåvan, både bett och huvudlag är enklare i utförandet.  Däremot finns det liknande huvudlag i samlingarna, och andra liknande bett. Just det här verkar dock ha en röd sten på bucklan, det kan jag inte påminna mig att jag har sett någonstans.

Målningen i högupplöst version finns i Digitala museets bildsök!

 

 

Stallvardag1700

P1010335

 

Just nu befinner jag mig i något av limbo. Masterutbildningen är över, och jag tävlar för fullt med massor av andra duktiga aspirerande forskare om de få åtråvärda doktorandtjänsterna som finns. I väntan på en sån eller på något annat lämpligt jobb forskar jag på egen hand. Tillåt mig att presentera *trumvirvel* mitt forskningsprojekt, Stallvardag1700!

Egentligen skulle det bara bli ett paper till en konferens, baserat på en pytt i panna av källmaterial som ”blev över” från uppsatsarbetet. Men redan nu känns det som om projektet har vuxit, allt eftersom jag har hittat mer att jobba med. Och jag tycker att det är ett viktigt projekt, för det handlar om något som i stort sett är outforskat – hur vardagen i stallet kan ha sett ut förr, i det här fallet på 1700-talet.

Det mesta av forskningen om ridkonstens historia handlar om ytan. Det finns till exempel en hel del forskning om parader, ryttarporträtt och ridläror. Ridkonsten spelade ju en viktig roll i elitens identitetsskapande. Jag är intresserad av vad som hände bakom kulisserna och vilket jobb som krävdes för att visa upp den där bilden. Jag är nyfiken på hur hästarna sköttes och tränades och vilka som arbetade med det. Det är saker som jag på gott och ont kan relatera till mitt eget arbete i stallet och på ridbanan. Hästmänniska då, hästmänniska nu, samma djur men så olika förutsättningar.

Första steget i projektet blir att presentera ett paper, ”Källor till vardagen i stall och manege – en metodologisk diskussion”, på Sällskapet för 1700-talsstudiers nationella konferens i maj.

Arga lappen

2015-04-15 14.09.24

 

Igår var jag på Landsarkivet i Uppsala och tittade i en kapsel med lite diverse dokument. Där låg bland annat denna lilla pärla, en ”arg lapp” från 1724 skriven av Olof Rudbeck den yngre, med sigill och allt. Lappen, eller rättare sagt anslaget, förbjuder stadens befolkning att vistas i Tegelhagen nedanför Uppsala slott innan gräset blivit slaget. Folk har så väl legat och suttit som ”spasserat” på ängen.  Det äventyrade höskörden, och höet från ängarna runt stan var en åtråvärd resurs bland annat för universitetet där Rudbeck vid detta tillfälle var rektor.