Kategoriarkiv: Hästens kulturhistoria

Bättre förr?

”Håller du på med barockridning?”
Frågan, ställd med det artiga och vänliga intresse man visar en nykomling i stallet, fick mig genast att gå i försvarsställning och svara:
”Äuööh, alltså, vi håller väl på med nån sorts dressyr, typ…”
För frågeställaren var det en enkel fråga. För mig var det som att galoppera ut i minerad mark.

När vågen av alternativ till den olympiska ridtraditionen började ta fart vid millennieskiftet blev barockridning snabbt närmast ett skällsord i Sverige. Termen kom att symbolisera ridning där mer eller mindre historiska kostymer stod i förgrunden och ridkvaliteten i bakgrunden – yta framför än innehåll.

Var det inte barockridning vi höll på med, då? Vi som höll på med akademisk ridkonst arbetade till stor del utifrån idéer om ridkonst som bevarats i konst och litteratur, med 1600-talets ryttarlekar och ridövningar som ideal. Ridkonst som var en del av barockkulturen.

Men var det barockridning vi höll på med? Jag vet inte. Jag vet fortfarande inte, och det är en av de saker som driver mig i min hippologhistoriska forskning. Jag vet mycket mer nu än vad jag gjorde då, när jag började. Jag vet att det fanns ridning som var bra och dålig för hästarna. Jag vet att det fanns människor som såg hästarna som redskap, och människor som såg dem som tänkande och kännande varelser. Jag vet nu att det inte är tiden som är den stora skiljelinjen mellan olika ryttare och stilar.

Hur red folk förr? Kan vi någonsin få tillräckligt med information för att bedöma det? Vi kan ju inte ens enas om vad som är bra eller dålig ridning nu. Jag vet inte om jag rider barockridning, och om jag gör det vet jag inte vems barockridning jag rider, eller om den är dålig eller bra. Jag vet verkligen inte om det var bättre för. Jag vill väldigt gärna veta.

Equine Cultures in Transition

I höst hålls den första svenska internationella konferensen som fokuserar på hästen inom humaniora och samhällsvetenskap. Equine Cultures in Transition arrangeras av Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola och hålls i Stockholm den 27-29 oktober.

Jag har fått ett abstract antaget, “Read my works, and judge who is right” – A discourse analysis of Academy Equerry Johan Leven Ekelund’s riding manuals. Så nu under semestern blir det till att plugga diskursanalys och återknyta bekantskapen med manuskripten.

Älska digitalisering!

2015-03-12 11.34.58

En av de saker jag älskar med den tid vi liver i nu är att mer och mer spännande litteratur och källmaterial digitaliseras och blir tillgängligt var som helst där det finns en dator och internetuppkoppling. Jag har lagt till en ny sida här som du hittar under fliken ”Digital library”. Där kommer jag att lägga länkar till gammal hästlitteratur och nyare referenslitteratur som finns fritt tillgänglig online. Ladda ner, läs och lär!

1700-talets hästvardag

I onsdags var jag på Workshopen för Humanistisk-Samhällsvetenskaplig hästforskning på Södertörns högskola. Tyvärr hann jag inte vara med på hela workshopen, men hann bland annat höra Susanna Hedenborg belysa 1950-talets olympiska dressyr med Lis Hartel som prisma och Kicki Näslunds föreläsning om sadelns historia. Själv presenterade jag ett working paper om vardagen i akademistallet i Uppsala under det långa 1700-talet.  Klicka på länken för att läsa texten!

Backman_workshop_korrad

Att bygga en adlig identitet

Lucy Worsley är överintendent på Historic Royal Palaces. Min första kontakt med henne var genom boken If Walls Could Talk – An Intimate History of the Home, där hon skriver sovrummets, badrummets, vardagsrummets och kökets historia. Det är en lättsam men initierat skriven bok som är trevlig läsning för den som vill fördjupa sina kunskaper om vardagslivets historia.

När jag upptäckte att hon även hade skrivit en bok om William Cavendish, hertigen av Newcastle, blev jag förstås väldigt nyfiken. Newcastle räknas ju till ridkonstens fäder, och var uppskattad och läst i Sverige under 1700-talet. Den första ridläran som trycktes på svenska var en kraftigt omarbetad och förkortad version av hans bok.  Cavalier – A Tale of Chivalry, Passion and Great Houses handlar dock inte så mycket om hästar och ridkonst, utan snarare om Newcastles lyxkonsumtion och identitetsbygge, med fokus på hushåll och husbyggen.

Boken bygger på Worsleys doktorsavhandling, men efter redaktörens önskemål har hon lagt upp den som en serie kapitel som beskriver en bestämd dag i hertigens liv, inte bara ur Newcastles perspektiv utan även för andra medlemmar ur hushållet. Greppet fungerar inte helt och hållet, Worsley har så mycket kunskap hon vill dela med sig och utvikningarna blir emellanåt så långa att läsaren tappar bort sig. Å andra sidan är det just de många dimensionerna i berättelsen som är bokens styrka. Worsleys kunskapsfält spänner från de ikonografiska finesserna i paradvåningarnas dekor till kökspigornas arbetsvillkor, och ambitionen att försöka presentera detta som en helhet är lovvärd. Boken är försedd med notapparat.

Worsley ägnar ett par sidor åt den dagliga verksamheten i Newcastles stall och manege och belyser såväl hertigens bildningsresa som hans undervisningsverksamhet, men fokus ligger inte i så hög grad på hästarna. Till skillnad mot många andra som skrivit om Newcastle är Worsley dock inte ryttare i grunden.  Härom veckan kunde man dock se henne prova på ”1600-talets ridkonst” i brittisk tv, i programmet Lucy Worsleys Reins of Power: The Art of Horse Dancing. Jag har inte hunnit se programmet än, men återkommer med en rapport så småningom!

Vilken toppenhelg!

2015-05-14 11.42.35

 

Vilken kick det har varit att få visa runt alla hästnördiga besökare på Skokloster i helgen! Över 100 personer gick med på hästvisningarna. Före visningarna körde jag min ”nördometer” där besökarna fick hålla upp en hand för att visa på vilken nivå deras nördighet låg på. De flesta höll händerna så högt de kunde, men även damerna på sista vändan som höll händerna alldeles nära marken höll ut hela vägen genom en jättelång visning i ett råkallt fuktigt slott.

Det blev kära återseende med nördar jag inte träffat på länge, och möten med nördar jag bara träffat på nätet. Folk hade åkt långväga för det här, och jag hoppas att de fick valuta för resan. Självklart fick de ta del av en del av min färskaste forskning om #stallvardag1700 också. Roligt, roligt, roligt!!! Längtar redan till nästa år då jag får göra det igen. Tack alla ni som kom, ni gjorde mig glad och inspirerad och peppad att fortsätta med hästforskningen!

Stallvardag1700

P1010335

 

Just nu befinner jag mig i något av limbo. Masterutbildningen är över, och jag tävlar för fullt med massor av andra duktiga aspirerande forskare om de få åtråvärda doktorandtjänsterna som finns. I väntan på en sån eller på något annat lämpligt jobb forskar jag på egen hand. Tillåt mig att presentera *trumvirvel* mitt forskningsprojekt, Stallvardag1700!

Egentligen skulle det bara bli ett paper till en konferens, baserat på en pytt i panna av källmaterial som ”blev över” från uppsatsarbetet. Men redan nu känns det som om projektet har vuxit, allt eftersom jag har hittat mer att jobba med. Och jag tycker att det är ett viktigt projekt, för det handlar om något som i stort sett är outforskat – hur vardagen i stallet kan ha sett ut förr, i det här fallet på 1700-talet.

Det mesta av forskningen om ridkonstens historia handlar om ytan. Det finns till exempel en hel del forskning om parader, ryttarporträtt och ridläror. Ridkonsten spelade ju en viktig roll i elitens identitetsskapande. Jag är intresserad av vad som hände bakom kulisserna och vilket jobb som krävdes för att visa upp den där bilden. Jag är nyfiken på hur hästarna sköttes och tränades och vilka som arbetade med det. Det är saker som jag på gott och ont kan relatera till mitt eget arbete i stallet och på ridbanan. Hästmänniska då, hästmänniska nu, samma djur men så olika förutsättningar.

Första steget i projektet blir att presentera ett paper, ”Källor till vardagen i stall och manege – en metodologisk diskussion”, på Sällskapet för 1700-talsstudiers nationella konferens i maj.

Arga lappen

2015-04-15 14.09.24

 

Igår var jag på Landsarkivet i Uppsala och tittade i en kapsel med lite diverse dokument. Där låg bland annat denna lilla pärla, en ”arg lapp” från 1724 skriven av Olof Rudbeck den yngre, med sigill och allt. Lappen, eller rättare sagt anslaget, förbjuder stadens befolkning att vistas i Tegelhagen nedanför Uppsala slott innan gräset blivit slaget. Folk har så väl legat och suttit som ”spasserat” på ängen.  Det äventyrade höskörden, och höet från ängarna runt stan var en åtråvärd resurs bland annat för universitetet där Rudbeck vid detta tillfälle var rektor.

Slutspurt på höstterminen

2014-12-15 13.49.11

 

De senaste veckorna har dagarna varit fyllda av skrivande från morgon till kväll. Dels ska masteruppsatsen bli färdig nu, dels var det deadline för artikeln ”A battle in the margins – Academy equerry Johan Leven Ekelund’s manuscripts on horsemanship” som nu ska berabetas av redaktionsgruppen på Eighteenth Century Worlds i Liverpool. Jag har dock fått tillfälle att bläddra lite i roliga böcker under arbetet. Bilden ovan är från en bok av Dionysus Robertson som publicerades på 1770-talet, och där får man intryck av vilken okunskap veterinärerna brottades med på den tiden. Sidan på bilden handlar om orimligheten i att bedöma hästens temperament efter dess färg.