Kategoriarkiv: Glimtar ur historien

1700-talets hästvardag

I onsdags var jag på Workshopen för Humanistisk-Samhällsvetenskaplig hästforskning på Södertörns högskola. Tyvärr hann jag inte vara med på hela workshopen, men hann bland annat höra Susanna Hedenborg belysa 1950-talets olympiska dressyr med Lis Hartel som prisma och Kicki Näslunds föreläsning om sadelns historia. Själv presenterade jag ett working paper om vardagen i akademistallet i Uppsala under det långa 1700-talet.  Klicka på länken för att läsa texten!

Backman_workshop_korrad

Eko från kolonin

2015-11-04 11.22.25

Vem sätter klistermärken på ett trumskinn? På ett av Livrustkammarens föremål? Varför hade den gått som ilgods, utan att vara väl förpackad? Jag var ju bara tvungen att kolla i databasen. Där stod det att trumman hade förts till Sverige från S:t Barthelemy av Kungliga finansdepartementet 1878, samma år som Sverige överlät kolonin till Frankrike.  Där fick jag svar på min fråga. Trumman hade inte musealiserats när den skickades, och då var det kanske inte så noga med emballage och etiketter. Men oj, så många nya frågor den väckte. Vem spelade på den sist, och vem lyssnade?

Ehrenstrahls älg

2015-10-29 09.05.14

Plötsligt låg den där – älgen. Vi hade packat upp en massa kronhjortshorn och andra jakttroféer för att försöka eliminera en X-factor i magasinsuppackningen, nämligen hur mycket plats som skulle gå åt för denna åbäkiga föremålsgrupp. Det var inte en föremålsgrupp som kittlade vår fantasi nämnvärt, och vi var mest intresserade av att bli klara med uppgiften. Men så dök älgen upp. En älg med en kul berättelse bakom sig.

I somras var jag på Strömsholms slott, där många av David Klöcker Ehrenstrahls målningar hänger. Ehrenstrahl målade många djur på Karl XI:s uppdrag, bland annat en älg.  Originalet är borta, men det finns ett par kopior, förutom den på Strömsholm även en på Nordiska museet.

NM.0259576

Foto: Bertil Wreting/Nordiska museet, CC BY-NC-ND

Det finns som sagt en berättelse bakom den här tavlan, som kan vara en skröna. Det sägs att när Ehrenstrahl fick uppdraget att måla älgen, var hornkronan det enda han fick som förlaga. Ehrenstrahl som kom från Tyskland hade aldrig sett en älg, utan utgick ifrån hornen och en gammal häst. Karl XI blev missnöjd med resultatet, och skickade konstnären till Kungsör där han hade en älgpark, med order om att inte återvända förrän han hade lärt sig hur en älg såg ut.

Älgen är inte det enda av de djur Ehrenstrahl målade där förlagan finns bevarad. Han målade även en ovanlig albinoekorre, som Karl XI fick 1696. Den ekorren fick sedemera Carl von Linné till sin naturaliesamling, och nu finns den på Evolutionsmuseet i Uppsala.

ekorre

Foto: Erik Corneliusson/Nationalmuseum, CC BY SA

 

Att bygga en adlig identitet

Lucy Worsley är överintendent på Historic Royal Palaces. Min första kontakt med henne var genom boken If Walls Could Talk – An Intimate History of the Home, där hon skriver sovrummets, badrummets, vardagsrummets och kökets historia. Det är en lättsam men initierat skriven bok som är trevlig läsning för den som vill fördjupa sina kunskaper om vardagslivets historia.

När jag upptäckte att hon även hade skrivit en bok om William Cavendish, hertigen av Newcastle, blev jag förstås väldigt nyfiken. Newcastle räknas ju till ridkonstens fäder, och var uppskattad och läst i Sverige under 1700-talet. Den första ridläran som trycktes på svenska var en kraftigt omarbetad och förkortad version av hans bok.  Cavalier – A Tale of Chivalry, Passion and Great Houses handlar dock inte så mycket om hästar och ridkonst, utan snarare om Newcastles lyxkonsumtion och identitetsbygge, med fokus på hushåll och husbyggen.

Boken bygger på Worsleys doktorsavhandling, men efter redaktörens önskemål har hon lagt upp den som en serie kapitel som beskriver en bestämd dag i hertigens liv, inte bara ur Newcastles perspektiv utan även för andra medlemmar ur hushållet. Greppet fungerar inte helt och hållet, Worsley har så mycket kunskap hon vill dela med sig och utvikningarna blir emellanåt så långa att läsaren tappar bort sig. Å andra sidan är det just de många dimensionerna i berättelsen som är bokens styrka. Worsleys kunskapsfält spänner från de ikonografiska finesserna i paradvåningarnas dekor till kökspigornas arbetsvillkor, och ambitionen att försöka presentera detta som en helhet är lovvärd. Boken är försedd med notapparat.

Worsley ägnar ett par sidor åt den dagliga verksamheten i Newcastles stall och manege och belyser såväl hertigens bildningsresa som hans undervisningsverksamhet, men fokus ligger inte i så hög grad på hästarna. Till skillnad mot många andra som skrivit om Newcastle är Worsley dock inte ryttare i grunden.  Härom veckan kunde man dock se henne prova på ”1600-talets ridkonst” i brittisk tv, i programmet Lucy Worsleys Reins of Power: The Art of Horse Dancing. Jag har inte hunnit se programmet än, men återkommer med en rapport så småningom!

Arga lappen

2015-04-15 14.09.24

 

Igår var jag på Landsarkivet i Uppsala och tittade i en kapsel med lite diverse dokument. Där låg bland annat denna lilla pärla, en ”arg lapp” från 1724 skriven av Olof Rudbeck den yngre, med sigill och allt. Lappen, eller rättare sagt anslaget, förbjuder stadens befolkning att vistas i Tegelhagen nedanför Uppsala slott innan gräset blivit slaget. Folk har så väl legat och suttit som ”spasserat” på ängen.  Det äventyrade höskörden, och höet från ängarna runt stan var en åtråvärd resurs bland annat för universitetet där Rudbeck vid detta tillfälle var rektor.

Slutspurt på höstterminen

2014-12-15 13.49.11

 

De senaste veckorna har dagarna varit fyllda av skrivande från morgon till kväll. Dels ska masteruppsatsen bli färdig nu, dels var det deadline för artikeln ”A battle in the margins – Academy equerry Johan Leven Ekelund’s manuscripts on horsemanship” som nu ska berabetas av redaktionsgruppen på Eighteenth Century Worlds i Liverpool. Jag har dock fått tillfälle att bläddra lite i roliga böcker under arbetet. Bilden ovan är från en bok av Dionysus Robertson som publicerades på 1770-talet, och där får man intryck av vilken okunskap veterinärerna brottades med på den tiden. Sidan på bilden handlar om orimligheten i att bedöma hästens temperament efter dess färg.

Carl von Linnés spritnota

2014-05-15 13.31.58

Idag var jag för första gången i universitetets arkiv för att försöka hitta mer uppgifter om stallmästare Johan Leven Ekelund som jag skriver min masteruppsats om. Jag ville framför allt veta mer om hans familj, så jag tittade igenom räkenskapsböckerna där universitets egna mantalslängder finns. Där hittade jag bland annat den här redovisningen, där man kan se vad det kostade att toppa upp alla spritinlagda specimen i naturaliekabinettet 1768. 264 daler var ganska mycket pengar, så det är lätt att förstå varför han skänkte just den delen av sina samlingar till universitetet när Museum in Altis på Hammarby stod klart året därpå.