Kategoriarkiv: Okategoriserade

Halm är bra ponnymat!

Nu har halva sommaren passerat, och Tristan ligger kvar på samma märke på viktmåttbandet som när han åkte till sitt sommarviste. Han är 20 år nu, en ålder som börjar märkas på ämnesomsättningen, så jag är glad att kunna hålla honom slank trots att han går på gräs ungefär en tredjedel av dygnet. Man vill ju gärna unna sin häst att kunna beta.

För vår del stavas lösningen HALM.  Jag började dra ner på hösilaget så fort den första gröna slöjan av färsk växtlighet började synas i april. I mitten av maj var jag nere på ett kilo hösilage till kvällen och en tuss på morgonen.  Han har hela tiden fått så mycket halm han velat äta – målet har varit att han skulle plocka i sig även de lite grövre och tråkigare stråna, men inte ha renplockat på morgonen. Han har alltså haft att äta dygnet runt.

Nu går han i en gräshage som var betad när han kom, och som har putsas sedan dess. Han står på halmbädd inne. Gräset och halmen och något kilo hö ger tillräckligt med energi för att hålla hullet, men efter ett par veckor började han kännas lite loj och inte riktigt lika bullig om musklerna som vanligt – ett tecken på att proteinhalten i gräset sjunkit. Lite proteinpellets fixar det.

Jag lärde mig att utfodra med halm på allvar när Tristan och jag var i Portugal. I många stall fodrar man med halm och kraftfoder. Jag säger inte att det är bättre än att ha ett grönfoder med rätt näringsvärden – men det funkar. För ponnyer kan det helt klart vara en lösning på det ständiga problemet att låta dem äta sig mätta utan att bli feta. Tack vare halmen kan Tristan få beta fritt när han är ute, och slipper munkorg eller gruspaddock. Det är en av de saker jag kan ge honom som jag vet att han verkligen uppskattar.

Argument att ifrågasätta

I debatten som rör hästar som rids i kort form förekommer vissa argument som jag skulle vilja ifrågasätta. Jag vill börja med att säga att jag mycket väl kan förstå att alla hästar inte bjuder mot bettet i alla lägen, och att man därför kan behöva korta tygeln för att få kontakt med munnen i ett akut läge.

”Hästen är inte stark nog för att komma fram med nosen” Om hästen inte är tillräckligt stark nog för att arbeta med en stark överlinje och söka sig fram mot bettet så är den inte stark nog för klassen. Det ska den ha kännbara poängavdrag för, precis som den får poängavdrag om den inte är stark nog för ökade gångarter. Och arbetet hemma behöver fokuseras på att öva upp den styrka som saknas. Den är viktig för att hålla hästen skadefri.

”Man kan behöva hålla hästen så kort för att få kontroll” Ja, det kanske man kan tycka sig behöva just precis när den brallar eller drar. Men inte 5-10 minuter i sträck i arbetstrav.

”Hästen söker inte kontakt med bettet” Ett argument som förlorar totalt i trovärdighet när stångtygeln samtidigt är hårt sträckt.

”Hästen är spänd och stressad av tävlingssituationen” Då kanske tävlingssituationen ska ses över. Vissa hästar älskar att tävla och visa upp sig. Andra hästar trivs bättre hemma och vänjer sig inte vid tävlandet. De kanske borde få slippa. Det kanske även går att se över formerna för tävlingarna så att de blir mindre stressande? Det känns märkligt att det rycks på axlarna åt att uppvärmningen till en tävling där harmoni, avspändhet och konstnärlighet ska premieras skapar så mycket stress och spänning att ryttarna ser sig tvungna att rida på ett olämpligt sätt.

Runt nyår visar folk sin sanna natur

2016-01-01 00.44.02

För många av oss djurägare handlar nyårsnatten om helt andra saker än att klä upp sig i snygga kläder, fixa lite gott käk och lägga bubbelvinet på kylning. För många av oss handlar mycket av dagarna före, under och efter nyår om att försöka säkerställa att våra fyrbenta familjemedlemmar är säkra och trygga. Nyår är en reell fara för djuren – varje nyår skadas, dör och försvinner en stor mängd husdjur på grund av fyrverkerier.

Jag har svårt att tro att någon vuxen människa kan ha missat att fyrverkerier skrämmer och plågar såväl många djur som många människor. Ändå avfyras enorma mängder fyrverkerier. Det är obehagligt att se hur många människor som är ovilliga att göra en så liten uppoffring, att inte kunna tänka sig att avstå från fyrverkerier trots att man vet att det är djurplågeri och trots att smällandet river upp sår hos krigstraumatiserade människor.

Papperslyktor skrämmer inte djuren, men kan skada och döda ändå.  Rislyktan på bilden landade i vår hästhage. En häst (eller något av de andra djuren som passerar hagen, t ex rådjur och rävar) hade lätt kunnat fastna med ett ben i stålwiren och skurit av en sena, i värsta fall med avlivning som påföljd. Hade den hamnat 100 meter åt sidan så hade den kunnat hamna i grannbondens ensilage nästa år. Kor sväljer hela tuggor, vilket gör att ståltråd, bitar av ölburkar och liknande lätt hamnar i magen. Många kor har dött en plågsam död på det viset. Brandrisken är också påtaglig. Jag vet en kvinna som precis lyckades stoppa en rislykta från att segla in på höloftet. Om det hade tagit eld där hade många djur dött…

Jag fattar att det är kul att spränga saker, jag har dragit ett par rätt stora trotylladdningar i mina dagar. Men det var under ordnade former på ett skjutfält, långt från stan. Hur man med berått mod kan hålla på och smälla trots att man vet att djur och människor lider övergår dock mitt förstånd. Hur svårt kan det vara att gräva fram lite empati på nyårsafton?

 

Eko från kolonin

2015-11-04 11.22.25

Vem sätter klistermärken på ett trumskinn? På ett av Livrustkammarens föremål? Varför hade den gått som ilgods, utan att vara väl förpackad? Jag var ju bara tvungen att kolla i databasen. Där stod det att trumman hade förts till Sverige från S:t Barthelemy av Kungliga finansdepartementet 1878, samma år som Sverige överlät kolonin till Frankrike.  Där fick jag svar på min fråga. Trumman hade inte musealiserats när den skickades, och då var det kanske inte så noga med emballage och etiketter. Men oj, så många nya frågor den väckte. Vem spelade på den sist, och vem lyssnade?

Det är kul att bli läst!

Ibland undrar jag om det är värt besväret att gneta på med min stundtals ganska nördiga hästforskning, och om någon egentligen är intresserad av vad jag håller på med.

Jag var inne och kollade min statistik på Diva, vetenskapsportalen där man kan ladda ner mina studentuppsatser, och det var riktigt rolig läsning!

Bäst har det gått för magisteruppsatsen i ABM, Den falska nyckeln. Den har 1176 nedladdningar. Näst bäst har det gått för kandidatuppsatsen i litteraturvetenskap med 785 nedladdningar. Men roligast är kanske att mitt jättenördiga masterexamensarbete, som i sanningens namn nog kan upplevas som rätt konstigt, har 424 nedladdningar.

Man sliter ju jättemycket med de här uppsatserna, så det känns verkligen jättekul när det är fler än betygsnämnden, handledaren och opponenten som bryr sig om att läsa. Tusen tack alla ni som laddat ner!