Equine Cultures in Transition

I höst hålls den första svenska internationella konferensen som fokuserar på hästen inom humaniora och samhällsvetenskap. Equine Cultures in Transition arrangeras av Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola och hålls i Stockholm den 27-29 oktober.

Jag har fått ett abstract antaget, “Read my works, and judge who is right” – A discourse analysis of Academy Equerry Johan Leven Ekelund’s riding manuals. Så nu under semestern blir det till att plugga diskursanalys och återknyta bekantskapen med manuskripten.

Älska digitalisering!

2015-03-12 11.34.58

En av de saker jag älskar med den tid vi liver i nu är att mer och mer spännande litteratur och källmaterial digitaliseras och blir tillgängligt var som helst där det finns en dator och internetuppkoppling. Jag har lagt till en ny sida här som du hittar under fliken ”Digital library”. Där kommer jag att lägga länkar till gammal hästlitteratur och nyare referenslitteratur som finns fritt tillgänglig online. Ladda ner, läs och lär!

Hästboken – alltid i ropet

2013-11-23 09.45.14
Nan Inger Östman som avled härom året skrev fantastiska hästböcker som tog ungdomar på allvar.

Jag vet inte om jag tycker att hästboksgenren någonsin har varit bortglömd, snarare tycker jag att den har vuxit och utvecklats ganska stadigt genom åren. Inför intervjun till den här artikeln i UNT besökte jag stadsbiblioteket för att rekognosera lite, och där hade hästböckerna en egen sektion med hela fyra hyllmeter hästböcker, huvudsakligen av svenska författare. Då var småbarnsböckerna inte medräknade. Det har varit en god tillväxt av författare när de tjejer som vuxit upp med Piglet, Annika och Britta nu själva börjat skriva.

Gulbetsbiffar

Vi försöker minska såväl vår köttkonsumtion som våra midjemått, och idag har jag efter några veckors vånda kommit mig för att laga rödbetsbiffar. Kalla det nybörjartur, men de blev jättegoda och hade bra konsistens. Här kommer receptet (4 biffar):

  1. Knäck ett ägg i en skål. Krydda generöst med Santa Maria Tandoorikrydda, spiskummin och paprikapulver. Jag hade i lite svarta senapsfrön också. Rör ner 0,5 dl gram-mjöl (en typ av indiskt mjöl), vetemjöl funkar säkert också.
  2. Skala och finriv 3-4 gulbetor. Finhacka 1-2 lökar. Mikra 1 dl gröna ärtor.
  3. Blanda ner grönsakerna i smeten, ha i mer mjöl om den blir för lös.
  4. Forma biffar och lägg dem på en non-stickform eller liknande. Det kan vara bra att smörja formen lite också.
  5. Grädda i ugnen på 175 grader tills de får lite färg.
  6. Gör en sås på 1 dl matlagningsyoghurt, 1 msk mango chutney och 1-2 tsk sambal oelek.

Vi hade grönsallad med tomater till, och då fick vi en middag på ca 400 kcal. Men man kan gärna servera dem i pitabröd. Det är förmodligen gott att hacka ner lite russin och mandel i smeten också.

Runt nyår visar folk sin sanna natur

2016-01-01 00.44.02

För många av oss djurägare handlar nyårsnatten om helt andra saker än att klä upp sig i snygga kläder, fixa lite gott käk och lägga bubbelvinet på kylning. För många av oss handlar mycket av dagarna före, under och efter nyår om att försöka säkerställa att våra fyrbenta familjemedlemmar är säkra och trygga. Nyår är en reell fara för djuren – varje nyår skadas, dör och försvinner en stor mängd husdjur på grund av fyrverkerier.

Jag har svårt att tro att någon vuxen människa kan ha missat att fyrverkerier skrämmer och plågar såväl många djur som många människor. Ändå avfyras enorma mängder fyrverkerier. Det är obehagligt att se hur många människor som är ovilliga att göra en så liten uppoffring, att inte kunna tänka sig att avstå från fyrverkerier trots att man vet att det är djurplågeri och trots att smällandet river upp sår hos krigstraumatiserade människor.

Papperslyktor skrämmer inte djuren, men kan skada och döda ändå.  Rislyktan på bilden landade i vår hästhage. En häst (eller något av de andra djuren som passerar hagen, t ex rådjur och rävar) hade lätt kunnat fastna med ett ben i stålwiren och skurit av en sena, i värsta fall med avlivning som påföljd. Hade den hamnat 100 meter åt sidan så hade den kunnat hamna i grannbondens ensilage nästa år. Kor sväljer hela tuggor, vilket gör att ståltråd, bitar av ölburkar och liknande lätt hamnar i magen. Många kor har dött en plågsam död på det viset. Brandrisken är också påtaglig. Jag vet en kvinna som precis lyckades stoppa en rislykta från att segla in på höloftet. Om det hade tagit eld där hade många djur dött…

Jag fattar att det är kul att spränga saker, jag har dragit ett par rätt stora trotylladdningar i mina dagar. Men det var under ordnade former på ett skjutfält, långt från stan. Hur man med berått mod kan hålla på och smälla trots att man vet att djur och människor lider övergår dock mitt förstånd. Hur svårt kan det vara att gräva fram lite empati på nyårsafton?

 

1700-talets hästvardag

I onsdags var jag på Workshopen för Humanistisk-Samhällsvetenskaplig hästforskning på Södertörns högskola. Tyvärr hann jag inte vara med på hela workshopen, men hann bland annat höra Susanna Hedenborg belysa 1950-talets olympiska dressyr med Lis Hartel som prisma och Kicki Näslunds föreläsning om sadelns historia. Själv presenterade jag ett working paper om vardagen i akademistallet i Uppsala under det långa 1700-talet.  Klicka på länken för att läsa texten!

Backman_workshop_korrad

Eko från kolonin

2015-11-04 11.22.25

Vem sätter klistermärken på ett trumskinn? På ett av Livrustkammarens föremål? Varför hade den gått som ilgods, utan att vara väl förpackad? Jag var ju bara tvungen att kolla i databasen. Där stod det att trumman hade förts till Sverige från S:t Barthelemy av Kungliga finansdepartementet 1878, samma år som Sverige överlät kolonin till Frankrike.  Där fick jag svar på min fråga. Trumman hade inte musealiserats när den skickades, och då var det kanske inte så noga med emballage och etiketter. Men oj, så många nya frågor den väckte. Vem spelade på den sist, och vem lyssnade?

Ehrenstrahls älg

2015-10-29 09.05.14

Plötsligt låg den där – älgen. Vi hade packat upp en massa kronhjortshorn och andra jakttroféer för att försöka eliminera en X-factor i magasinsuppackningen, nämligen hur mycket plats som skulle gå åt för denna åbäkiga föremålsgrupp. Det var inte en föremålsgrupp som kittlade vår fantasi nämnvärt, och vi var mest intresserade av att bli klara med uppgiften. Men så dök älgen upp. En älg med en kul berättelse bakom sig.

I somras var jag på Strömsholms slott, där många av David Klöcker Ehrenstrahls målningar hänger. Ehrenstrahl målade många djur på Karl XI:s uppdrag, bland annat en älg.  Originalet är borta, men det finns ett par kopior, förutom den på Strömsholm även en på Nordiska museet.

NM.0259576

Foto: Bertil Wreting/Nordiska museet, CC BY-NC-ND

Det finns som sagt en berättelse bakom den här tavlan, som kan vara en skröna. Det sägs att när Ehrenstrahl fick uppdraget att måla älgen, var hornkronan det enda han fick som förlaga. Ehrenstrahl som kom från Tyskland hade aldrig sett en älg, utan utgick ifrån hornen och en gammal häst. Karl XI blev missnöjd med resultatet, och skickade konstnären till Kungsör där han hade en älgpark, med order om att inte återvända förrän han hade lärt sig hur en älg såg ut.

Älgen är inte det enda av de djur Ehrenstrahl målade där förlagan finns bevarad. Han målade även en ovanlig albinoekorre, som Karl XI fick 1696. Den ekorren fick sedemera Carl von Linné till sin naturaliesamling, och nu finns den på Evolutionsmuseet i Uppsala.

ekorre

Foto: Erik Corneliusson/Nationalmuseum, CC BY SA

 

Housekeeping

2015-10-16 08.04.30(Dimma, inte damm…)

Förra veckan jobbade jag på Skokloster ett par dagar. Slottet städas vår och höst, och jag skulle hjälpa till. Det kändes ganska läskigt och jag trodde att jag skulle känna mig som en elefant i en porslinsaffär, men jag tror inte att jag hade sönder något alls (puh!).

Första dagen gick jag igenom två skåp med glas, huvudsakligen från 1600-talet. Flera av glasen var kraftigt drabbade av glassjuka, en kemisk obalans i glasmassan som gör att de i princip förvandlas till pulver efter ett par hundra år.  Jag behövde inte röra dem, utan identifierade dem utifrån foton och lade etiketter bredvid dem så att ingen behöver röra dem i framtiden heller. Några glas var så dåliga att jag tänkte att det kanske hade räckt med en nysning för att de skulle gå sönder. Det kändes konstigt att stänga skåpen och veta att nästa gång dörrarna öppnades kanske något glas skulle vara i spillror, utan att någon rört dem.

Andra dagen var jag med och städade Carl Gustav Wrangels rustkammare. De rummen har jag visat många gånger som guide, och det var en annorlunda upplevelse att gå med borste och dammsugare och stanna upp vid varenda föremål. Det var inte helt lätt att komma åt heller. Hur dammsuger man en fönsternisch som det hänger en tät rad med vassa svärd framför, till exempel? Vissa föremål gav aha-upplevelser. Efter att ha packat upp rustningsdelar i ett par veckor betraktade jag de monterade rustningarna på ett annat sätt. Det var också spännande att flytta föremål. Den grönländska kajaken är till exempel fjäderlätt!

Jag vet inte om jag kommer att jobba med den här typen av arbetsuppgifter igen, men jag är glad att ha provat på. Om jag någon gång får förtroendet att vara med och bygga en permanent utställning kommer jag att tänka på housekeeping-aspekter redan från början. Jag tror att det är nyttigt att prova på många arbetsuppgifter. När jag gjorde lumpen som KB-elev, och skulle lära mig att leda utbilda en pluton, fick vi lära oss nästan alla arbetsuppgifter som fanns på hela kompaniet. Och när jag läste kommunikation och medier hade vi en delkurs i medieproduktion där vi fick göra små produktioner av tidningsannonser, radioinslag och filmer – inte för att kunna jobba med det utan för att i egenskap av beställare ha en hum om hur det gick till.

Jag känner mig privilegierad som får jobba med något som är så roligt, och att jag får chansen att lära mig så mycket. De här månaderna kommer att vara en skola för livet.